Mer och mer börjar jag göra mig fri från band som binder mina tankar och handlingar i förutsägbara påtvingade mönster. Jag börjar sakta men säkert avsluta uppdrag i styrelser och företagsengagemang, jag avslutar konton på sociala nätverk och suddar ut mig från register ett efter ett, och för varje bit som försvinner blir det lättare att andas.

Det är som rep som knyts upp och ger mig mer och mer rörelsefrihet. För varje del som kopplas loss blir jag mindre splittrad och mer här och nu, jag kan titta ut mot solen som lyser mellan träden och bara njuta, utan att i bakgrunden behöva ha stråk av tankar på tusen andra saker som propsar på min uppmärksamhet och gör att jag aldrig riktigt är närvarande utan ständigt gör min blick lite diffus och mina tankar lite frånvarande.

Den känslan visar mig att jag är nog på rätt spår, att jag nog ska fortsätta att bit för bit skala ner, att bit för bit säga nej till alla upptrampade stigar som är så lätta att följa, och som formar min och andras vardag in i ett mönster med beteenden avsedda att upprätthålla ett system som i förlängningen är ett sorts slaveri. Om än pyntat att se fint ut, och kantat av lockande fina saker.

Vi föds och formas in i ett system avsett att lära oss att bli produktiva skattebetalare och konsumenter, där vi inte längre har riktiga egna val kvar att göra, eftersom vi saknar resurser, makt och tid att göra egna val, då systemet inte tillåter eller uppmuntrar till att göra självständiga val. Det finns människor jag aldrig träffat, som bestämmer vad jag får äta och dricka, vad jag får konsumera, vad jag får och inte får göra i olika sammanhang, som tar saker från från mig under hot, som hotar mig med våld eller inlåsning om jag inte accepterar deras regler.

Det gör mig väldigt irriterad, jag är kapabel att ta beslut om mig själv helt utan inblandning från personer jag aldrig träffat, som inte vet något alls om mig, och som inte har varken rätt eller kapacitet att ta några som helst beslut om min vardag. Detta är den andra sidan av det påtvingade systemet jag inte har gjort något eget val att vara del av.

På ena sidan finns stora tvapparater, bilar och micropizza, på andra sidan människor med register, räknemaskiner, vapen och tvång. Jag har aldrig blivit tillfrågad om jag vill vara med i den karusellen, aldrig fått valet att stiga av och säga nej tack, aldrig blivit tillfrågad om det är ok att bli fråntagen min egen fria vilja att ta beslut om mig själv.

Den friheten får jag istället skapa åt mig själv genom att inte acceptera vägarna som så villigt erbjuds, att istället se mig omkring och fundera över om det kanske går att gå i en riktning som inte redan är utstakad. Bokstavligt talat sker det till min hunds förtret och förtjusning när jag är ute och går med honom ibland. Jag går längs en stig med vacker natur, och stigen svänger, kanske på grund av en kulle eller vattendrag eller buskar, då träder min tjurskallighet in som säger att jag uppskattar naturen just här, och jag fortsätter istället rakt fram, uppför klippan, eller genom träsket, eller genom buskarna, och upptäcker så fina ställen som få varit på tidigare, bara för att det var lite jobbigt att komma dit.

Det är ingen skillnad på de vägarna och de metaforiska vägarna i vårt samhälle som har påbuds och förbudsskyltar som visar vilka vägar som är lämpliga eller tillåtna att ta, om jag istället väljer att inte bara ta de upplysta färdiga tillåtna vägarna, utan skapar mina egna nya vägar, så kommer jag till slut att komma bort från tvång och påbud och andras färdiga val. Om jag tillåter mig själv att tänka fritt, tillåter mig att inte bara acceptera sakernas tillstånd, och istället ser på vad som är viktigt och relevant för mig och mina nära, så kan jag snart börja göra val som är mina val, som kanske få andra funderat på, att skapa vägar och tankar som är nya för mig, och kanske för många andra.

Det är där biten om ensamhet kommer in, människor i min omgivning som kanske sällan eller aldrig funderat på hur den underliggande strukturen i deras vardag formar deras beteende, kommer anse att mina tankar och mitt agerande och mina val snuddar på personlighetsdrag som betraktas som kufiska, eller ger dem en stark obehagskänsla som de inte kan definiera riktigt, och som medvetet eller omedvetet kommer stämpla mig som en udda fågel som de nog inte vill ha kontakt med.

Att tänka och agera utanför normer uppställda av ett samhälle som är utformat just för att inte skapa individer med fria tankar, resulterar oundvikligen i utanförskap, om jag inte accepterar hur jag bör agera och bete mig i en uppställd gemenskap, så kommer jag befinna mig utanför den gemenskapen, på gott och ont.

Det som är positivt med kontakter man kan skapa på en del sociala medier, som t.ex twitter som är lite råare och lite mindre fyllt av uppdiktad verklighet, är att man stöter på individer som är i princip likadana. Som funderat i samma banor, som gjort liknande val, de har sett på systemet med samma ögon och kommit fram till att, nä tack, jag önskar inte längre vara en del av det där, jag gör mina egna val och går mina egna vägar och ställer mig utanför. De personerna skulle jag nog sannolikt inte knutit kontakt med annars, jag skulle inte veta att de fanns ens.

Åsa skrev i så bra sitt senaste inlägg på bloggen apkalypso om att skapa gemenskap i små grupper. Det har börjat ske bland våra svenska preppers, grupperingar där man delar tankar och funderingar och faktiskt till och med trivs tillsammans. Jag hade förmånen att få äta middag med en svensk prepper, herr par i prepp, och mörksugga där vi pratade om massor av intressanta saker. Vi tog upp lite om gemenskap, att det är trevligt att träffa likasinnade människor, men det är också trevligt att bara vara själv med.

Vi som gjort de här valen har inte ett tvingande behov av att ha ett stort och frekvent umgänge, utan trivs bra själva ofta. Det är skillnad på att vara ensam och att känna sig ensam, vald ensamhet kan vara enormt skönt, påtvingad ensamhet kan vara ledsamt. Grupperingarna vi skapar med våra gemensamma tankar och mål kan sudda ut en stor del av den påtvingade ensamheten som kan komma av valen vi gör utifrån våra funderingar om samhället och sakernas tillstånd.

Jag är väldig glad och tacksam att jag börjat skapa dessa band med de fantastiskt kunniga intelligenta och trevliga människor som de flesta preppers visar sig vara. Tack för att ni finns, och för ert inkluderande givmilda sätt och er varma gemenskap. Med er omkring mig blir det inte längre en påtvingad ensamhet, utan ett val.

Jag tycker om att göra egna val.

Annonser

4 reaktioner på ”Frihet vs ensamhet

  1. Detta var bland de bästa texter jag har läst på länge. Att fånga känslan och dessutom förmedla den kräver en viss finess. Detta är en aspekt jag kan sakna i prepperinriktade bloggar ibland: förmågan att gå på djupet och inte bara vara rapporterande. Tack för att du skriver.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s