Sedan jag började fundera kring prepping och självhushåll, och fundera på vad som kan orsaka små eller stora störningar i vardagen så har min verklighetsuppfattning så sakta ändrats. I och med att man börjar acceptera möjligheten att det kan inträffa såpass katastrofala händelser i vardagen att allt kan ändras, så funderar man självklart på hur en vardag under väsentligt förändrade förhållanden skulle te sig. Det är liksom en naturlig del av prepping att fundera på sådana saker, så man har en möjlighet att förbereda sig mentalt och utrustningsmässigt på att möta och mota problemen så de inte orsakar katastrof istället.

Men den processen, att man mer eller mindre konstant funderar på prepping, för det blir en del av ens vardag till slut, gör att man (nu gör jag något jag tycker riktigt illa om märker jag, jag generaliserar, jag ska inte skriva ”man” för att försöka projicera att min uppfattning delas av andra, jag kanske är ganska ensam om den?), jag börjar om.

Den processen, att när jag tex går iväg och handlar och samtidigt funderar på vad som skulle kunna ske vid en större förändring av samhället, gör att jag lever i två överlappande uppfattningar om verkligheten, en som sannolikt delas av de flesta omkring mig, med människor som gör sina saker omkring mig och är hyfsat jobbiga för en introvert jävel som jag, och en, där jag går omkring i en omgivning där jag undrar hur många av de människor jag möter nu ens skulle vara levande några veckor in i en katastrof. En verklighet där människor jag möter istället kan vara ett potentiellt hot istället för på sin höjd ett störningsmoment som nu. Den verklighetsuppfattningen kan kännas lite sorglig och ledsam, jag preppar ju inte för att jag inte tror att samhället inte kan störas eller tom förstöras, utan för att jag ser det som en risk, om än liten så finns den där, och eftersom jag betraktar den som reell blir konsekvensen även att en bit av mig mentalt förbereder sig på att jag behöver bemöta den verkligheten.

Resultatet blir så klart att jag ändrar uppfattning om vad som är viktigt och betydelsefullt, saker som tidigare fångade mitt intresse och nyfikenhet kan nu vara som bortblåsta, en komplex datormiljö i mitt hem som tidigare styrde allt kommer ju inte fungera utan supportsystem som internet eller stabil el tex, så den är nedmonterad. Alla utmärkta appar i telefonen som förlitar sig på att molnet är åtkomligt via nätet håller jag på att avveckla och köra lokalt istället. Sopor som jag tyckte jag var duktig och sorterade och lämnade ifrån mig gör jag nu egen kompost av istället så jag kan få bra jord. Samverkan på sociala media känns så betydelselöst och som ett slöseri med min tid (förutom mitt alter-ego på twitter såklart där jag kan vara mer fri i mitt prepptänk), så de kontona är helt vilande sedan länge. Jag har sagt upp alla tv-abbonemang, det känns bara som skräp, ”nyheterna” som sänds där känns falska och vinklade, och ”underhållningen” känns föga underhållande (jag kör fortfarande streamat dock). Jag kastar ut proprietära eboksformat och har skaffat en öppen eboksläsare och samlar ett eget bibliotek som är oberoende av nät, jag har det i fickan på en usb-sticka istället, denna stickan innehåller även alla mina logins till alla websidor, (eftersom jag avvecklar mina moln-beroenden och samlar dem till mig istället). och ja, allt är krypterat så försök inte. All reklam som kastas mot mig känns så oerhört främmande och konstlad, och får mig bara att vilja gå långt in i skogen där jag inte hör suset från bilar, och inte ser springet från andra människor, och inte blir överöst med försök till påverkan från kommersen. Missförstå mig rätt nu, som prepperpodden diskuterade i senaste avsnittet (avsnitt 4) så gillar jag prylar, men de härstammar nästan alltid från ett ”behov” som uppstår från mina egna tankar och funderingar, där jag undrar, finns det en lösning på problem x? och där jag brukar kunna hitta en lösning med produkt y som jag ibland införskaffar.

Men vad processen har fått mig att inse är att jag vill banta ner min vardag, jag vill inte längre bo i ett stort hus, jag vill inte längre ha lån och onödiga utgifter, jag vill inte längre vara en del av andra människors vardag i ett gemensamt samhälle, jag vill inte längre behöva jobba för att upprätthålla detta. Jag skulle hellre bo mindre, längre bort, enklare, minimalistiskt. Bli mer självförsörjande på vatten, mat, el, avfallshantering, bli mer självständig och inte längre behöva förlita mig på att andra gör vad de skall för att min vardag skall kunna fungera, jag har tappat tilltron till att andra kommer göra vad de skall för att systemet skall fungera. Jag vill inte längre vara beroende av ett massivt supportsystem för att funktionerna i mitt hus skall upprätthållas, jag vill inte vara beroende av tusen samverkande faktorer för att jag skall kunna handla potatis i affären.

Samtidigt som jag går omkring i vardagen med jobb, hus, barn, bestyr och andra människor, stress, avbetalningar, beslut, service, reparationer, inredning, renovering, beställa/returnera, möten, avsked, måsten och tristess, så befinner sig mina tankar långt ute på landet någonstans, i ett hus som är off grid och är självförsörjande, där jag nog har höns och kaniner och odlingar, där jag producerar min egen el och hugger min egen ved, där jag har mina förråd av egenkonserverad mat, där andras maskineri inte låter i mina öron eller syns i mina ögon, där det som påverkar min vardag mest är mina egna beslut, inte andras oförmåga till beslut. jag hoppas att jag hittar dit någon gång.

Annonser

8 reaktioner på ”Världen från två vinklar

  1. Jag känner igen mig i processen från när jag började preppa. Eller en bit in snarare, när man blivit ganska biten. Men nu har det lugnat ner sig för mig nu är det mer tankar att förmodligen går allt bra men gör det inte det så har jag beredskap att göra det bästa av situationen. Men jag kan ändå uppskatta meningslösa saker, alltså meningslösa ut ett prepper perspektiv.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s